skrämmande
Dessutom hade jag tänkt fara ut och köra Zita idag, men min andfåddhet och förkylning såg till så att jag inte ens orkade hämta henne från hagen och istället satt i fikarummet i en halvtimma innan jag kom på att jag kanske borde fara hem. Här hemma hade vi besök av moster&lillkusinen från sthlm och morfar var också här. Jag förstår det inte, men det är något som gör att alla mindre barn är rädda för mig. Ser jag farlig ut? Jag tycker att jag ser helt ofarlig ut, som en stor gosig nallebjörn ungefär. Har jag ett hotande kroppspråk kanske? Eller har jag blottat mina tänder en gång för mycket? Nånting är det som skrämmer iväg barnen iallafall, när sanna försökte få omar att säga hej till mig så höll han för ögonen för att ens slippa se mig.
Likadant igår när mammas bästis från holland var här och hälsade på. hennes dotter vågade inte gå in i mitt rum sålänge jag var där. visst är det fasligt? i&försig, jag får ju vara ifred och det är ju skönt. men jag vill ju inte heller att barn som ser mig ska springa därifrån eller hålla för ögonen för att inte behöva se mig. Hoppas det går över!
Nu har jag tänkt sätta mig framför tvn och fundera på om det finns någonting här hemma värt att göra.
Hoppträning imorgon, hoppas min sjukdom går över under natten.
Adios!
skriven
HAHAHAHAHA du ska veta att mina tänder blottas så vackert när jag läser din blogg, skriv mer celia! och jag tror att jag har listat ut anledningen till varför barnen är rädda för dig.. du har antagligen, precis som både du och jag nyss skrev, blottat dina tänder en gång för mycket. de är nämligen placerade i sådana perfekta rader med en bländande kapacitet, att jag förstår att de alla vill skydda sina ögon från ljuset de utstrålar. bländande, celia, bländande!