min söta lilla ponny fick idag för sig, efter ca 1 km att hon inte under några omständigheter skulle fortsätta i den riktning vi var påväg. vilket ledde till att ponnykraken vände på en femöring, gjorde en 180 (eller för att mina kompanjoner ska förstå; en 360 med 180graders marginal). vad hon inte tänkt på är att det är så halkigt och isigt ute att en halkbana framstår som ren och skär asfalt i jämförelse. vilket resulterade i att hon schlant, på alla sätt som går att schlinta. och ett ögonblick senare låg hon där på marken med benen i vädret. kan dock stolt berätta att jag har reflexer likt en katt, och när jag insåg vad som höll på att hända kastade jag mig av ponnystackarn, för att slippa krossas av hennes groteska vikt. (443 kg enligt tottes våg) tyvärr gick inte det så smidigt som jag hade hoppats på, utan slutade tyvärr med att jag också låg där på marken, sprattlandes likt en nyfödd baby.
nåväl, ingen skada skedd och jag kan lugnt fortsätta mitt onaturligt spännande liv. imorgon står innebandy på schemat för mp1a, kommer vi piska eller få straff så som att stå i köket och diska?! hoppas på det första alternativet... mer angående detta får ni höra imorgon, om jag överlevt natten vill säga. respirator is tha shiet!