Sötisarna
Lite ironiskt att jag börjat jobba på förskola då jag fann detta i begynnelsen av min bloggkarriär.
"Jag förstår det inte, men det är något som gör att alla mindre barn är rädda för mig. Ser jag farlig ut? Jag tycker att jag ser helt ofarlig ut, som en stor gosig nallebjörn ungefär. Har jag ett hotande kroppspråk kanske? Eller har jag blottat mina tänder en gång för mycket? Nånting är det som skrämmer iväg barnen iallafall, när sanna försökte få omar att säga hej till mig så höll han för ögonen för att ens slippa se mig.
Likadant igår när mammas bästis från holland var här och hälsade på. hennes dotter vågade inte gå in i mitt rum sålänge jag var där. visst är det fasligt? i och försig, jag får ju vara ifred och det är ju skönt. men jag vill ju inte heller att barn som ser mig ska springa därifrån eller hålla för ögonen för att inte behöva se mig. Hoppas det går över!"
Och tack och lov verkar det ha gått över. Vore ju aningens besvärligt att jobba med barn om de inte ens klarade av min åsyn. Har fått massor med kramar av barnen idag som blev så besvikna över att jag var sjuk och skulle fara hem. Ett av barnen sa att jag skulle få en prinsesskrona av honom när jag fyller år för att jag ju faktiskt är en prinsessa. Ett annat barn kom springandes med en tidning och pekade på den snygga modellen på framsidan och sa "Titta fröken! Det är du!" och alla andra barnen höll med om att jag var lika snygg som modellen, om inte ännu snyggare. Nog är de allt bra gulliga de små liven.