celiaoh

Jag och Kim hade Global Journey-biljetter, vilket innebär att festivalen var i full gång redan när vi kom till våran gate på Landvetter flygplats. Det var en DJ som spelade hög musik, det var utsmyckat i festivaltema och överallt var det partytaggade ungdomar med en öl i handen.

 

På planet gick folk bananas. Vi fick alla varsin lightsaber/glowstick att vifta runt med, ljudet på högtalarna skruvades upp till max och piloten ropade ut med jämna mellanrum "Yoooo, party people! Are you ready?!?!". Flygvärdinnorna delade ut gratis öl och mojito och ingen kunde sitta still. Det var en enorm utmaning för min flygrädsla att åka i ett så vilt och stökigt plan, men det är garanterat något jag kommer minnas för livet. De hade förresten en tävling innan planet lyfte och tjejen som vann fick sitta med piloterna i cockpit hela flygresan.

 

När vi landade i Bryssel så hade dom gjort en helt egen terminal på flygplatsen enbart för Tomorrowlandbesökare. Det delades ut gratis vatten till var och en så att ingen skulle få vätskebrist och en stund senare fick vi alla varsin Red Bull för att ge oss energi. All personal hade festivalklädsel och överallt var det utsmyckat för att hålla temat.

 

 

Jag och Kim bodde i något som kallades för Relax room, ett av de dyrare boendena men perfekt när man inte är någon "tälta i en lerpöl och sova på backen"-människa, samt vill kunna låsa ordentligt om sig själv och sina tillhörigheter. Vi med Relax rooms hade en egen avdelning på campingen, med egna toaletter och duschar, en restaurang, en bar, en salong dit man kunde gå för att få hår och smink fixat eller boka in en massage eller manikyr. Det fanns bastu, badtunnor, till och med ett ställe där man kunde gå för att gifta sig. Hit tog sig bara folk med samma typ av biljetter som vi, så det var ett väldigt säkert område utan en massa spring och stök utan det var mer som att vi hade vårt egna lilla sagosamhälle med olika gatunamn och så ett litet centrum där man hängde med en öl eller två för att ladda upp inför festivalen.

 

 

Jag trodde att jag hade sett allt som fanns att se när vi gått omkring på campingområdena och varit på Dreamville, vilket jag bäst kan beskriva som en enorm mötesplats som har allt. Matstånd med smaker från världens alla hörn så långt ögat kan nå, små butiker, vattenpipecaféer, hårfrisörer, en mac-sminkbutik, ett enormt luftland med hoppborgar och olika banor, viptält, dryckesstånd, ett utegym, gatuupträdare, en scen och ja - you name it. Allt noga utsmyckat i festivaltema, som i år var Amicorum Spectaculum, vilket översatt blir typ "gathering of friends spectacle", representerat i ett cirkustema. Dreamville var helt magiskt, som att vara i en sagovärld. Men ack, det var före jag satt min fot inne på själva Tomorrowland, det stora festivalområdet med alla scener.

 

 

Jo ni. Tomorrowland, det var stort. När jag satte min fot inne på området kunde jag långt borta i horisonten skåda ett pariserhjul. "Det hör till fesfivalen" sa Kim. Ehh. Hur jävla stort är detta ställe? Har googlat och googlat men inte hittat någon information om hur stort, till ytan, som Tomorrowland faktiskt är. Men området rymmer iallafall sexton olika scener, alla med unik utsmyckning och egna lägen. Närmre 200.000 besökare. Olika matområden, shoppingområden, chilloutområden, restauranger, barer, ja allt som fanns i Dreamville fast ännu, ännu mer. Vi fick ibland planera tiden noggrannt då det kunde ta över 20 minuter att traska från en scen till en annan och man helst inte ville missa en enda sekund från någon spelning. Upplevelsen har varit helt otrolig, helt olikt något annat jag upplevt och det är inte förän nu, när jag sitter här hemma framför datorn som det börjar gå upp för mig vad det är jag har upplevt. Jag har inte sett ett enda bråk, inte en enda arg människa utan överallt har jag bara mötts av leenden från öra till öra, folk som kramas, folk som skrattar, folk som dansar, folk i helt magiska utstyrslar och så himla mycket värme och kärlek. Ska resan ha något minus ska det väl isåfall vara att Kim lyckades dansa bort sin gopro men den hade ändå inte kunnat göra upplevelsen rättvis. Tomorrowland är helt enkelt ett ställe man måste uppleva på plats för att kunna förstå magin. Vilket jäkla minne för livet alltså.