Året som varit.

Brukar i slutet av varje år göra en sammanfattning av året som varit. För första gången känns det aningens vemodigt att göra det, att blicka tillbaka över detta år känns jobbigt då det dyker upp så många tankar och känslor som jag ännu inte bearbetat ordentligt. Saker jag har svårt att släppa. Jag fastnar lätt i det negativa och har ofta väldigt svårt att ta mig ur av den enkla anledningen att jag är en ältare. Jag ältar och ältar och ältar och har svårt att låta bli att göra det, trots att det otroligt sällan kommer något positivt ur detta ältande. Enklast att sammanfatta detta år blir att struta i all text och bara lägga ut bilder, de säger ju trots allt mer än tusen ord.
 
 
 
 
 
 
 
 
Bilderna blev i väldigt blandad ordning, men som ni säkert förstår så har det varit väldigt mycket upp och ner. Kraschade totalt i början av året och det får jag tyvärr "lida" för än idag. Panikångest är verkligen fruktansvärt och det i samband med att vara helt utarbetad och känna total jävla utmattning och hopplöshet samtidigt som man har hjärtesorg har varit mer än vad jag kan hantera. Vilket har lett till ett halvårs arbetslöshet, terapi/psykologbesök varje vecka, ingen inkomst och en fruktansvärd oro. Främst på grund av den där hemska panikångesten som dök upp med full kraft när jag fick mitt mentala sammanbrott.
 
Klarade inte av att fara på jobbet, tog mig knappt upp ur sängen på morgonen då jag bara grät och grät och grät och jag hatade jobbet så fruktansvärt mycket pga att jag inte klarade av att prestera så som jag ville. Blev dåligt bemött och oförstådd trots att jag stod och grät ögonen ur mig och inte kunde få fram ett enda ord för att jag var så körd i botten pga överarbete och allt annat jag var tvungen att ta itu med runt i kring.
 
Jag mår betydligt bättre idag, om än jag fortfarande är en bra bit från att vara mig själv igen. Kuratorbesöken har hjälpt otroligt mycket och mina underbart fina vänner och min familj har hela tiden funnits där och stöttat och framför allt låtit mig vara ledsen och eländig, för det har jag behövt. Efter nyår är planen att börja jobba igen, men att ta det väldigt lugnt så att det inte blir för mycket för fort så att jag "faller tillbaka" i all panik och oro. Har fortfarande dagar då jag mår väldigt dåligt och är väldigt ledsen, men det blir mer och mer hanterbart och dyker upp mer och mer sällan. Jag känner att jag är på rätt spår och jag hoppas och tror på ett bättre 2015 än vad jag haft 2014!
 

Kommentera här: