Måndag.

Har precis varit och skjutsat min pojke till tåget så nu är jag gräsänka några dagar framöver. Tur jag har Diesel att skeda med om nätterna när inte Kim är hemma, ensamhatare som jag är. Tur i oturen, eller vad man då ska säga, så känner jag mig riktigt risig så jag lär inte ha någon ork till att grubbla över min ensamhet, ska spendera dagarna med att försöka kurera mig så jag är frisk igen när Kim kommer hem! Det är lika bra att göra bort att vara sjuk nu, tänker jag. 

Trots att jag känner mig väldigt sliten och hängig så är väckaren ställd imorgonbitti så jag hinner med en ridtur innan jag ska fara och jobba. Nu ska jag ta och läsa lite bloggar innan jag ska ta och krypa till kojs. Natti på er!
 
 
 
Allt och inget | | Kommentera |

Wäää

Vaknade upp imorse och kände mig helt borta, var huuuur trött som helst och visste knappt var jag var och mina ögon hade typ klibbat igen. Näsan gick inte att andas genom, mina öron gjorde ont och jag var jättetjock i halsen. Slet mig upp från sängen och gick och tempade mig. Jippie, feber. Kände mig inte det minsta förkyld igår och så vaknar jag upp till det här?! Jag som ska jobba idag! 

Har proppat i mig lite alvedon och varit ute en sväng med Diesel och nu ligger jag under en filt och hoppas på en rekordsnabb tillfriskning. Detta var inte vad jag hade inplanerat,
Allt och inget | | Kommentera |

Livet är orättvist.

Usch, vilken hemsk start på denna dag. Alla som sysslar med hästar vet att det är en enorm risk att vara kring dessa djur. De är flyktdjur, de kan bli rädda för allt och inget och många gånger slutar det bra, men vissa gånger drar hästen iväg i sken och kan skada både sig själva och ryttaren. Detta hände idag Kims syster och hennes fina, älskade häst fick sätta livet till. 
 
Trots att jag själv är hästägare och kan tänka mig in i hennes situation, så kan jag nog ändå inte förstå hur obegripligt sorgligt och ledsamt det ska kännas för de som måste ta farväl av sina älskade fyrbentingar alldeles för tidigt. Att syssla med hästar är det bästa val jag någonsin gjort och även fast man vet om att man någon dag kommer måsta skiljas från sin vän så är den tanken väldigt avlägsen, typ "det händer inte mig". 
 
Det hade varit enkelt om man valt att syssla med t ex fotboll eller friidrott eller något, där man bara har ett intresse för sporten i sig. Hästar är så mycket mer än att bara sitta uppe på ryggen och styra hästen i rätt riktning. Det är tidiga morgnar, sena kvällar, tungt stallarbete, smutsiga kläder, blod, svett och tårar. Och det är så himla värt det. I gengäld får man en vän som man aldrig någonsin kan ersätta. Någon som kryper rätt in i hjärtat och gör en alldeles varm av lycka i hela kroppen. De där ögonen som kan se rakt in i ens själ. Som tar en med storm och man är bara helt fast. Man får ett speciellt band och stundvis kan man känna att man är ett med detta fantastiska djur. Kärleken man har till sin speciella individ går inte att förklara i ord. Den mjuka, varma mulen som man har pussat på så många gånger att det inte finns siffror som räcker till. Deras olika uttryck och speciella egenskaper som får en att känna "det här är verkligen min häst, vi är som gjorda för varandra". 
 
Och att en dag få allt detta ifråntaget. En enormt stor del av ens vardag upphör att existera. Vad tar man sig till? Hur täpper man igen tomrummet som blir kvar i hjärtat? Varför är livet så helvetes orättvist? Varför skulle just han få sätta livet till? Man ställer sig så många frågor. Dagens händelse var otroligt olycklig och jag önskar inte någon att behöva uppleva detta. Tusentals miljoners styrkekramar åt dig, Sarah. ♥♥♥
 
 
 
Allt och inget | | Kommentera |
Upp