Lördag

Halloj!

Då var det lördag. Var vansinnigt trött när jag klev upp idag. Diesel som är extremt rädd för åska och raketer har även utvecklat rädsla för motorljud. Han blir inte rädd när det kör förbi en bil på gatan, men när man hör "sladdljud" på avstånd, eller bilar/motorcyklar som accelererar och har mycket att köra med så blir han tokstressad. Precis när jag och Kim hade somnat i natt vaknade jag av att någon körde som en dåre så att det blev avgassmällar och Diesel blev såklart jätterädd. Han hoppade upp i sängen, ned från sängen, buffade på oss, dregglade, gnällde, flåsade som en tok, tassade omkring så att jag höll på att bli TOKIG. Det konstanta ljudet av klor mot trägolv.... Sedan kan jag såklart inte bli arg på honom, jag vet ju att han är rädd och att då bli arg gör bara situationen ännu mer stressad för honom, men inombords, när man är såå trött... Det är verkligen inte roligt. Samtidigt som jag känner att det ju är ännu värre för Diesel så ja... 
 
Trött var jag iallafall när jag klev upp. Men jag lyckades få upp några julstjärnor i fönsterna och sätta upp en ljustake eller två innan jag hörde av mig till Nalle för att höra om hon ville följa på en promenad på isen. När vi kom dit upptäckte vi till våran stora lycka att dom tagit fram sparkarna som dom har till låns nere vid isen, så det blev en härlig sparktur i solskenet. Jag vet inte om Diesel fortfarande var påverkad från nattens stress men han var verkligen riktigt jobbig under sparkturen. Gnäll, skäll, sprang in framför sparken, lyssnade dåligt, VÄGRADE gå fot. Så där att man vill slita sitt hår av frustration, när man vet att han annars lyssnar så bra och brukar vara väldigt enkel att ha att göra med. Men inte denna gång. Nåväl, det var härligt ute iallafall och hundarna fick röra på sig och det är det viktiga. 
 
Fick några fina bilder på Diesel också och det är alltid kul att ha. :-)



 
Annars så jobbar jag i eftermiddag, precis som igår. Har varit en intensiv arbetsdag idag med upprörda människor och mycket att hantera så jag känner att jag behöver ta några djupa andetag och vara tacksam över att dessa dagar verkligen inte hör till vanligheten. Att det är mycket att göra är verkligen inga problem, men att stå och ta emot glåpord och otrevligheter för något man inte kan påverka är inte my cup of tea. Speciellt när det är någon av mina kollegor som blir utsatt, då blir Cellan verkligen frustrerad.