celiaoh

Idag har jag plågat min kära häst så hårt. Alla sina fasor har han fått utstå, när jag klädde på honom alla reflexer jag kunde hitta och sedan tvingade ut han i mörkret. Såklart räcker det inte att han tycker att mörkret i sig är nog skrämmande utan jag skulle minsan utmana hans stackars plågade sinne. Vi hinner inte rida långt innan vi möter en barnflock bestående av små häxor och trollkarlar som Sockan började skygga för redan på långt avstånd. Vad han inte anade var att detta förfärliga folkslag skulle ta av sig sina hattar och sedan rusa fram mot honom i ett hiskeligt tempo, så att vinden framkallade förfärliga ljud i deras fladdrande hattar. Sockan gjorde en tvärmanöver och kastade sig flera meter bakåt och lyckades såvida undkomma häxangreppet. Han kunde tillslut andas ut.

 

Trodde han. Precis när han hade insett att han klarat sig ur situationen levande mötte vi nästa fara. En kvinna med barnvagn. Hjulen från barnvagnen skvittrade något förfärligt när de rullade fram igenom slasken och tygstycket (ett mycket prassligt sådant) som låg över barnvagnen för att skydda dens passagerare från regnet antog formen av en blodtörstande björn när det närmade sig med (enligt Sockan) stormsteg. Sockan var halvvägs in i bönhuset innan han insåg att det där fruktansvärda fordonet hade passerat för länge sedan.

 

Skärrad och förskräckt fortsatte vi framåt, för att få möte utav en buss, bli omkörda av en bil som kom bakifrån och tvingas förbi en man iklädd en obehaglig rock. Ljuden var överväldigande, ungefär att jämföra med några jetflygplan fyllda med diverse rockbandstrummisar som tävlade om vem som kunde få fram det mest hetsiga, högljudda trummandet som möjligt. Vem som helst hade skitit ned sig av rädsla.

 

Och ungefär sådär fortsatte ridturen, med några fler häxor, en lastbil, folk som kastade upp sina ytterdörrar från ingenstans och andra hemskheter. Att Sockan nu står i sin box och mumsar på sin kvällsmat vågade han knappt hoppas på när vi var ute på vansinnesfärden, men se på tusan, han kom hem med livet i behåll. Söta häst.