Mardröm

Igårkväll halv elva fick jag ett ryck. Ställde mig och gjorde matlådor, började dammsuga, drog igång diskmaskinen och diskade för hand, rensade i kylen, gick med soporna osv. När jag var klar med allt kom jag på att jag lovat att ta tillbaka några glasflaskor till mor som innehöll glöggsangria, så jag ställde flaskorna på diskbänken för att skölja ur innehållet och så skulle jag bara ställa ned en kastrull också. 

Och när jag ställde ned kastrullen så small det till så högt att både jag och Diesel flög i luften, sistnämda sprang och gömde sig och kvar stod jag med en fontän av glöggsangria regnandes ned över både mig och köket. Då har det alltså jäst så mycket i flaskan att när jag ställde ned kastrullen klarade inte korken av trycket längre och glöggsangrian blev helt plötsligt en cola-mentosbomb. 

Över alla köksluckor, på golvet, under fläkten, på min nydiskade disk, på diskmaskinen, på lampan under köksskåpen, inne i köksskåpen trots stängda luckor och även inuti glasen som stod där inne(?!), på tapeten, i Diesels matskål, i mitt hår, rinnandes ned över ansiktet, på kläderna , ja men bokstavligt talat ÖVER ALLT. 

Och lukten... Som om jag tagit slattarna av 150 vinglas, hällt ihop dom i en bunke och kört den i micron och sedan ställt bunken i ventilationssystemet så att lukten spred sig in i varenda liten vrå. Höll på att kräkas alltså. Och mitt fina, vita, nystädade kök var nu rödlila. 

Jahapp. Fram med skurhinken, hushållspapper, trasor och vanish och så var det bara att börja torka och skura och be till gudarna att köket ej skulle få bestående men. Diska om all disk igen, skälla på Diesel som började tassa omkring i allt som farit på golvet och sprida rödlila spår efter sig i lägenheten och ja... Det var kaos.

Tack och lov tror jag att jag fick bort allt men jag kan säga att det lär dröja tills en glöggsangria får närma sig mitt hem igen.

Kommentera här: